Framgångsrika svenskar från Bosnien och Hercegovina
Några av de främsta inom finanssektorn, filmindustrin, journalistiken, restaurangbranschen och sportvärlden har ursprung i Bosnien och Hercegovina.
Zlatan Ibrahimovic har länge haft en levande legends status både inom och utom svensk fotboll. Nu har han fått sällskap av fler svenskar med bosnisk-hercegovinskt ursprung. Den senaste tiden har ett flertal yrkesverksamma tilldelats pris som särskilt framstående inom sina respektive områden, vare sig de är aktiva inom finanssektorn, filmindustrin, journalistiken, restaurangbranschen eller sportvärlden.
Den ideella organisationen APU Network presenterade nyligen en lista med ansedda bosniensvenskar som utsetts till de bästa inom sina respektive områden.
Sasa Beslic blev utsedd till Årets Bankprofil 2016, Goran Kapetanovic fick en Guldbagge för Bästa regi, Negra Efendic vann Stora journalistpriset i kategorin Årets berättare, Edin Dzemat stod som solklar segrare i Kockarnas Kamp, och inte minst tilldelades Sveriges förbundskapten i basket, Vedran Bosnic, priset som Årets coach.
Utöver de listade pristagarna finns även skådespelerskan Sadzida Setic som vann en Guldbagge för Bästa kvinnliga biroll. Ibrahimovics konkurrenslösa status må leva kvar, men den här berättelsen är inte om honom.
Alltid steget före
”Jag har alltid behövt jobba lite hårdare, anstränga mig lite mer. Konkurrensen är stenhård inom restaurangbranschen och det är svårt att komma till ett nytt land och slå igenom. Fortfarande kräver varje maträtt det där lilla extra, men varje rätt ger mig mer erfarenhet och det är som motiverar mig att utvecklas och bli bäst.”
säger Edin Dzemat, segrare av Kockarnas Kamp där hans kunskap och färdighet ställdes mot några av Sveriges allra bästa.
I sex hela veckor tävlade han mot kockar med framstående karriärer, restauranger med Michelinstjärnor och talrika utmärkelser. Efter sista omgången fanns det en solklar vinnare – Edin Dzemat.
”Jag vann tävling efter tävling och i finalen vann jag överlägset. När jag höll mitt vinnartal betonade jag min bakgrund flera gånger, och reaktionen från mina bosniska landsmän var otrolig. Jag har fått flera tusen meddelanden, mejl och brev. De kommer fortfarande.”
säger Dzemat som för ungefär 20 år sedan lämnade staden Prozor i Bosnien och Hercegovina för det avlägsna Sverige.
Hans kulinariska färdigheter har skildrats i både svenska och bosniska medier, han har lagat mat på det kungliga slottet och hans rätter har ätits av olika celebriteter. Genom sina goda resultat har han på bästa vis tackat kollegan Torsten Johansson, men hoppas också att han har visat unga från Bosnien och Hercegovina att ingenting är omöjligt.
På frågan om den stora kocken kan avslöja en liten kökshemlighet, svarar Edin att den största fördelen är att kunna kombinera två matkulturer – svensk och skandinavisk med bosnisk och balkansk.
”Jag har två plattformar att använda mig av. Från varje plockar jag ut det bästa för att skapa något unikt. Det är ett tillvägagångssätt som uppskattas i den västerländska matkulturen, framför allt om du har din egen stil. Svenskar är nyfikna och tycker om att prova nya saker, i synnerhet när det kommer till mat.” avslutar Dzemat
Listan över vinnare är inte slutgiltig
Listan över svenska pristagare med bosniskt ursprung är långt ifrån slutgiltig, säger Vernisa Rejhan, ordförande i APU Network. Vi ser att ingen hittillss gjort en sådan sammanställning, då det har vi tagit på oss att göra.
Listan blir allt längre ju mer aktivt vi pratar om bosniensvenskarnas bragder och reaktionerna har varit väldigt positiva.
”APU Network försöker ta vara på och utveckla det som är bra från hemlandet Bosnien och Hercegovina och förena det med mottagarlandet Sverige. Vårt nätverks uppdrag är ju att bygga broar mellan Sverige och Bosnien och Hercegovina, men det är också viktigt att sätta igång arbetet för att minska klyftorna mellan bosnier i olika länder.” säger Rejhan.
Hon är själv ett exempel på just detta. I början på året flyttade Vernisa till Bosnien och Hercegovina. Med mycket kompetens och nya perspektiv ska hon leda ett svenskt företag i hemlandet. ”Jag vill vara en del av en cirkulär migration och visa att migrationen inte endast består av unga som lämnar Bosnien och Hercegovina, utan att det även finns en motsatt riktning.” säger Rejhan.
Att vinna på bortaplan
Regissören Goran Kapetanovic har förenat det bästa från sina två hemländer Bosnien och Hercegovina och Sverige. Med sin film Min faster i Sarajevo nådde Kapetanovic Guldbaggenomineringar i sex kategorier. Vinsten fick Kapetanovic för Årets regi, och skådespelerskan Sadzida Setic från Sarajevo vann en Guldbagge för Bästa kvinnliga biroll – mot tre svenska konkurrenter.
Till Al Jazeera säger Kapetanovic hur ”roligt det är att få höra när någon på –ic når framgång, oavsett vem det är från forna Jugoslavien”.
”I Sverige har vi fått en fantastisk chans och här uppskattas hårt arbete. Vi har allt vi behöver, samma förutsättningar som alla andra och det är upp till oss själva att anstränga oss och kämpa. När man lyckas är man en given förebild, men bara det faktum att man kan lyckas kan vara en inspiration för andra. Så länge alla inte vill bli fotbollsproffs. Det är alltid trevligt att höra att någon vill bli läkare, lärare eller ingenjör.De är viktiga yrken att uppmuntra, inte bara sport.” säger Kapetanovic.
Men, Kapetanovic minns också att allting inte alltid har varit så bra. Flyktinglivet var till en början något helt annat. Något hans generation inte alls var förberedd på.
”1992 tog krigstsunamin tag i oss och förde oss till en by i norra Sverige med 50 invånare och 50 kilometer till närmsta affär. Det var en riktig kamp att förstå var man var och vad som hade hänt.” säger Kapetanovic och minns tillbaka.
Att lära sig språket var som Kapetanovic uttrycker det ”att börja på dagis igen”. För sig själv lät Kapetanovic som en främmande person på svenska. Det svåraste var att finna sig i att börja om från början berättar Kapetanovic. När han efter några år och ett tiotal olika flyktingläger stött på alla olika typer av människor och livsöden, insåg han att han var tvungen att börja kämpa för ett bättre liv.
Agerade på bosniska, firade i Sverige
Den Sarajevska skådespelerskan Sadzida Setic berättar att nomineringen för en Guldbagge var väldigt oväntad, men att utmärkelsen som Bästa kvinnliga biroll i Goran Kapetanovics film Min faster i Sarajevo var än mer överraskande.
Sveriges största filmpris vann hon i konkurrens mot tre svenska kollegor. ”Priset är avsett för en svensk skådespelerska.
Filmen är en svensk-bosnisk produktion, jag agerade på bosniska men de gjorde ett undantag.
Särskilt glad är jag över att jag fick priset trots att jag inte är svensk.” säger Setic som till vardags är skådespelerska på Kamerni Teatar 55 i Sarajevo.
Till Al Jazeera säger Kapetanovic hur ”roligt det är att få höra när någon på –ic når framgång, oavsett vem det är från forna Jugoslavien”.
”I Sverige har vi fått en fantastisk chans och här uppskattas hårt arbete. Vi har allt vi behöver, samma förutsättningar som alla andra och det är upp till oss själva att anstränga oss och kämpa. När man lyckas är man en given förebild, men bara det faktum att man kan lyckas kan vara en inspiration för andra. Så länge alla inte vill bli fotbollsproffs. Det är alltid trevligt att höra att någon vill bli läkare, lärare eller ingenjör.De är viktiga yrken att uppmuntra, inte bara sport.” säger Kapetanovic.
Men, Kapetanovic minns också att allting inte alltid har varit så bra. Flyktinglivet var till en början något helt annat. Något hans generation inte alls var förberedd på.
”1992 tog krigstsunamin tag i oss och förde oss till en by i norra Sverige med 50 invånare och 50 kilometer till närmsta affär. Det var en riktig kamp att förstå var man var och vad som hade hänt.” säger Kapetanovic och minns tillbaka.
Att lära sig språket var som Kapetanovic uttrycker det ”att börja på dagis igen”. För sig själv lät Kapetanovic som en främmande person på svenska. Det svåraste var att finna sig i att börja om från början berättar Kapetanovic. När han efter några år och ett tiotal olika flyktingläger stött på alla olika typer av människor och livsöden, insåg han att han var tvungen att börja kämpa för ett bättre liv.
Ett erkännande för hela karriären
Precis som Kapetanovic förenade Negra Efendic Sverige med hemlandet Bosnien och Hercegovina. Svenska Dagbladets Efendic berättade sin historia om hemstaden Brezovo Polje, i närheten av staden Brcko, som hon tvingades lämna under tidiga 90-talet. Efendic fick Stora Journalistpriset i kategorin Årets berättare för sin bok Jag var precis som du.
Juryns motivering löd: ”För att hon i sin reportagebok återvänder till sin egen flykt och med osentimental blick skildrar krigets spår hos ett barn samtidigt som hon ger liv åt människorna bakom nyhetstelegrammen.”
Själv beskriver Negra priset som en oerhörd ära, det erkänner ett gediget arbete samtidigt som det visar att allting är möjligt. Till Sverige kom hon som barn, lärde sig språket och tack vare möjligheterna som erbjöds i det nya landet lyckades hon nå sina mål.
”Självklart var det inte enkelt. Vi hade ingen här som kunde hjälpa oss utan behövde göra allting själva. Jag behövde jobba väldigt mycket, och än viktigare, inte ge upp när det blev tufft. Jag blir ofta kontaktad av människor som precis som jag kom till Sverige utan någonting och var tvungna att börja om från noll. Bara det att de har skapat ett nytt liv och etablerat sig i det svenska samhället är en stor bedrift.” säger Efendic.
Sveriges basketkung Vedran
Globala medier har ofta skildrat basketprofilen Vedran Bosnic och hans väg från bosnisk talang till svensk basketkung. Den svenska förbundskaptenen och tränaren för Södertälje Kings, svenska mästare de senaste fyra åren, har för sitt arbete med landslaget utsetts till Årets tränare.
”I alla gemenskaper, likaså i vår, är det roligt att höra om goda resultat i Sverige. Det spelar ingen roll vilket område det handlar om. Personligen känner jag dagligen ett stort stöd, det betyder oerhört mycket och jag är väldigt tacksam för det. Att nå framgång i Sverige är, precis som i vilket annat välorganiserat land som helst, väldigt svårt med tanke på den stora konkurrensen. Min inställning är trots det att kvalitet, ihärdighet och hårt arbete ger resultat.” säger Bosnic.
Bosnic är medveten om att han, precis som andra mottagare av prestigefyllda svenska pris, kan vara förebilder och ge motivation åt andra. Å andra sidan framhåller Bosnic vikten av att anstränga sig ännu mer inom sina respektive områden. På så sätt kan man bli ännu bättre och därmed en ännu större förebild för unga.
”Det allra viktigaste är kunskapsöverföringen. Det är särskilt roligt att få vara en del av den.” avslutar Bosnic.
Inte bara ett bevis på en lyckad integration
Från organisationen APU Network betonar man att utmärkelserna har ett långt och gediget arbete bakom sig och att pristagarna är bland de mest framstående inom sina respektive områden i Sverige.
”Att vara bland toppen och bli nominerad är en enormt stor bedrift i sig. Att dessutom utses som vinnare tyder på att de befinner sig på en helt annan nivå.”
Att en stor del Bosnier och Hercegovinier på kort period blivit nominerade och utsedda för nämnda priser är ett bevis på hårt arbete, beslutsamhet, flit, och satsningar från inte bara personerna i sig utan reflekterar även arbetet bosnisk-hercegovinska organisationer i Sverige gör.” förklarar Dzenan Karic från APU Network.
Enligt Karic är erkännandena ”inte bara ett tecken på en lyckad integration, utan ett bevis på en framstående bosnisk-hercegovinsk identitet.“
”Varje erkännande, stort som litet, innebär en viss motivation, men medför också ett ansvar att fortsätta med det goda arbetet. Jag är övertygad om att vi de kommande åren kommer läsa om nya Dzemats, Bosnics, Efendics och Kapetanovics.” avslutar Karic.
