Vitabandsdagen Minnesstund för massmorden i Prijedor

Den 28 maj samlades ett hundratal personer på ABF huset i Stockholm för ett delta i det seminarium som anordnades av APU Network och Bosnien och Hercegovinas förening Most för att hedra offren i Prijedor under 1990-talet. Med seminariet vill arrangörerna uppmärksamma nationalismens och islamofobins yttersta konsekvenser samt påminna om vikten av att prata och minnas detta för att förhindra att det händer igen.

Seminariet är en del i arbetet med att minnas Vitabands-dagen. Bakgrunden till detta är att alla ickeserbiska invånare i staden Prijedor den 31 maj 1992 tvingades att bära vita band runt armen. De beordrades också att märka sina hem med vita flaggor. Detta var den förberedande fasen i den etniska rensning av staden Prijedor som ägde rum mellan 1992 till 1995. 53 000 personer fördes från sina hem, 31 000 av dessa placerades i koncentrationsläger där de dagligen utsattes för våld och övergrepp. Mer än 3 000 människor dog och av dessa var 102 barn; den yngsta bara några månader. Prijedormassakern anses efter Srebrenica, vara den största massakern som begicks i Bosnien. Massgraven Tomasica i närheten av Prijedor är också den största som upptäckts i forna Jugoslavien.

24 år har gått sedan invånarna i Prijedor tvingades bära vita band runt armen. Idag, 20 år senare, känns tongångarna igen. När Bosnier kom på 1990-talet talade man om en flyktingkris, en anstormning och en kollaps. Därför, menade paneldeltagarna, är det också viktigt att minnas vad som hänt. Det som började som etnisk segregation slutade i etnisk rensning. Tillvägagångssättet var detsamma över hela Bosnien och som tvingade miljoner människor på flykt.

I panelen som modererades av Negra Efendic, journalist på Svenska Dagbladet, deltog Alex Bengtsson, från Stiftelsen Expo, Alen Musaefendic, skribent och debattör, Jasenko Selimovic, EU-parlamentariker och Branka Likic-Brboric, universitetslektor, pratades om liknande händelser från dagens Sverige. Alla som deltog fick ett vitt band att ha runt armen för att hedra offren och påminna om det som har hänt.